Dokumenthanterarna
Magnus har gömt sig. Eller har han bara skaffat sig arbetsro? Han är i alla fall pappa till en ettårig son. Och han ska översätta Woman on the roof. Det är varmt i Stockholm. Och han går till krogen Landet och träffar Mjau. Hon är en helt vanlig kvinna. Eller är hon det? Magnus kommer så fort hon kallar. Sedan är det Dokumenthanterarna. De som samlar in människornas berättelser. Finns de?
Det är lite oklart mitt i stillaståendet. Så där som det kan kännas en tvärvarm sommar i en söderliggande närförort när ett arbete bara måste bli klart. Eller när en flykt blivit ett normaltillstånd.
Dokumenthanterarna är fyra historier intimt länkade i varandra, om uppbrott, svek och försoning, en djupdykning in i närvarons hjärta. Det är en roman om föräldraskap, om att skriva för att glömma, att föda, göra sig bekant med det främmande, man har inom sig.
Dokumenthanterarna börjar på Landet men avslutas vid Sergels Torg. Allting cirklar kring ett centrum vi kanske aldrig någonsin ser. Inom oss själva.
Pressröster
"Hur befriande är det då inte att läsa en författare som Mathias Boström! På en svalt neutral prosa som för tankarna till en författare som Haruki Murakami eller Kristian Petri rör sig Boström ständigt mot utkanten av det som är möjligt att beskriva: det som är kärnan i oss. Grunden är en realism, komplett med opassande metaforer, som bryts av eller går till överdrift med en känsla för det absurda som kan påminna om det Stig Larsson gjorde i sina romaner från 80-talet. Det handlar om blottorna som gör oss sårbara, men som vi hela tiden döljer för oss själva, om det moderna samhällets paranoia, eller kanske bara om en helt vanlig 40-årskris – kort sagt en roman som visar att det trots allt är möjligt att skriva en angelägen medelklasslitteratur." Karl Johan Nilsson, Helsingborgs Dagblad
"Liksom Samuel Becketts luffare i romanen ”Molloy” har sina kryckor och sugstenarna i fickan, har Mathias Boströms romanfigur Magnus sitt protesben av grafit och sitt omständliga sätt att feltolka tillvaron. Boströms andra roman ”Dokumenthanterarna” är både en storskalig, modernistisk samhällsallegori och en småskalig, realistisk berättelse om en krisande småbarnsfamilj … Efter Gamla Klaras rivning skapades en ödslig plats kallad Sergels Torg, där Unga Klara iscensatte sina allvarligt menade utopier. Denna bild av Sveriges moderna historia innehåller både tomhet och mening, förlust och rikedom. Så också Mathias Boströms nya roman, där talspråklig konstlöshet och realism strider med underliggörande fenomenologi och existentialism – en giganternas kamp som fortsätter inom läsaren efteråt." Ulf Eriksson, SvD
"Dokumenthanterarna växer till en blandning av Peter Kihlgårds Kicki & Lasse, Stephen King på valium och skådespelaren Jonas Karlssons bättre noveller … Till slut har Mathias Boström övertygat oss så pass att vi också ser Dokumenthanterarnas bilar i mörkret." David Bogerius, Situation Stockholm
Pressröster om Mathias Boströms första roman, Ulrika Hand:
"Med sin debutbok har 25-årige Mathias Boström skapat ett intressant och motsägelsefullt porträtt av en ung kvinna som efter 70-talets vänsterrörelse och 80-talets yuppiekultur söker finna en egen tredje väg, ett slags omöjligt jämviktsläge där solidariteten och girigheten balanserar varann. Boström skriver med lätt hand; pennspetsen tränger sällan igenom ytan, men det finns en lyhördhet och en förmåga att fånga tidens tecken och toner som imponerar." Johan Werkmäster, Göteborgs-Posten
"Boström broderar ut psyken och stämningar i 1990-talets Stockholm. Det som imponerar är hur in på livet han lyckats skildra en ung kvinna. … Ulrika Hand blir en modern Antigone i börsspekulationernas, datorernas och den självständiga kvinnans tidsålder." Mikael Askander, Östgöta-Correspondenten
"Mathias Boström har uppenbarligen känsla för det tidstypiska … Sluka den innan den blir en dålig film." SvD
"Ulrika Hand läste jag en sommardag och tänkte på livet och språket länge. Det fanns något syndfullt och spännande som gjorde att jag lockades att läsa den. Jag ville läsa om den häromåret men kunde inte hitta den." Amelia, 2011, Claes de Faire om tre böcker som inspirerat honom.
Om Mathias Boströms pjäs Blodberget:
"Blodberget är en händelse i årets svenska teaterreportoar … Mathias Boströms manus är något av ett mellanting av Iodine Jupiters skräckromantik och Fredrik Bergers psykoanalytiska realism … som placerar den poetiska rörelseenergin i ett konkret rum som drivs av en kombination av lyrik och biomekanik som kanske inte har skådats sedan Robert Lepage gjorde Ett Drömspel på Dramaten … Tag och upplev!" Ola Johansson, SvD
"Texten strör skickligt och omärkligt ut sina spridda episoder, lösryckta scener ur konkurrenslivet, ospecificerade händelser där man spelar sin givna roll. Allt går runt men utan att känslan av äventyr någonsin förflyktigas. Det är Beckett med avigsidan ut: livet är bara födelse och död men i varje ögonblick ändå fullt av sig själv. … Framför allt är det en sprittande otroligt välspelad och abrupt poetisk föreställning. I början fattar jag ingenting, sen blir den plötsligt alltings förklaring." Ingegärd Waaranperä, DN
Författare: Mathias Boström. Titel: Dokumenthanterarna. Omslag: Kristoffer Nylén. Format: 135 x 210 mm. 450 sidor. ISBN 9789170376245. Oktober 2012.