Repressioner hårdnar inför Duma-valet

Den politiska sommaren i Ryssland var skoningslös mot den ryska proteströrelsen, eller rättare sagt dess kvarlevor. Det är inte första gången regimen i Moskva använder just sommaren för att sätta de oppositionella i skräck och höja den redan höga politiska temperaturen i landet. Tidpunkten är väl vald – under de lediga sommarmånaderna uteblir reaktionerna från omvärlden och repressalier kan pågå utan större uppmärksamhet. Dessutom är det snart Dumaval i landet.

Det är framförallt hälsosituationen för de politiska fångarna som är oroväckande. Dmitrij Buchenkov drabbades för cirka ett år sedan av hjärnblödning och hamnade nyligen plötsligt i koma, sannolikt som en följd av den tidigare sjukdomen. Ändå förvägrades han förflyttning till sjukhuset och initialt även mediciner. Det var först efter att hans fästmö Anna Korolyova startat en kampanj för Buchenkovs rättigheter på sociala medier som han till slut fick nödvändiga mediciner. Nu mår han under omständigheterna relativt väl.

Maksim Panfilov, den senaste i raden av nu över 30 Bolotnajafångar, lider av kronisk neurologisk sjukdom och är beroende av dagliga mediciner. Han vägras också vård och läkemedel med hänvisning till att han inte har rätt till dem.

Alexey Gaskarov vägrades i juli åter villkorlig frigivning, vilket innebär att han kan bli frigiven först när hans straff är avtjänat i sin helhet i november.

Natalia Sharina, direktör för det Ukrainska biblioteket i Moskva, kommer även fortsättningsvis att sitta i husarrest i väntan på förhandling i domstol. Skulle domstolen finna henne skyldig till förvaring av extremistisk litteratur (som det påstås) skulle det innebära att klassisk ukrainsk litteratur är extremistisk trots att det är den ryska statsbudgeten som finansierar Ukrainska biblioteket.

Den senaste gruppen politiska fångar i Ryssland är Krimtatarerna. Deras brott ligger i att de inte erkänner Krims annektering och protesterar fredligt mot den. Åklagare påstår dock att de tillhör en förbjuden, extremistisk, muslimsk organisation och har väckt åtal mot flera av dem. Några av dem har rentav kidnappats från sina hem till Moskva. Fyra Krimtartarer har dömts till fem års fängelse.

Protsteter mot annekteringen har redan tidigare renderat höga straff. De mest kända fallen är domen, 20 år,  mot regissören Oleg Sentsov och Olexandr Kolchenko. Den sistnämnde, Krim-anarkisten Olexandr Kolchenko placerades under sommaren för övrigt i isoleringscell för att ”ha brutit mot kolonins klädselregler”. Brottet var att han under den heta sommaren tog av sig fångjackan.

Sokrates

Alexey Sutuga (aka Sokrates)

En av de fångar som drabbats hårdast under sommaren är Alexey Sutuga (aka Sokrates) som tilldömdes 6 månaders isolering. Han påstås ha begått upprepade förbrytelser av reglerna i kolonin som typ att sängen inte är bäddad tillräckligt noggrant, att lakanets ena hörna är lite vikt eller att han inte sagt ”hej” till någon förbigående fängelsevakt etc. Orsaken till Sokrates  långa isolering är sannolikt en helt annan: enligt hans mor Olga Sutuga har det tidigare, innan Alexey placerades där, varit fånguppror i kolonin.  Polisen är medveten om hans ledaregenskaper, det står t.o.m. i hans dossier att han är en ”anarkist med ledaregenskaper och praktisk erfarenhet av civil olydnad”. Isoleringen, menar Olga Sutuga, är till för att förebygga risken att Sokrates inspirerar till kritik.

Olga Sutugas möjlighet att besöka sin son är i sig självt begränsad. Dels är Alexey placerad mycket långt bort från hemmet (östra Sibirien) – tvärtemot intentioner i strafflagstiftningen.  Ett besök är förenat med mycket stora resekostnader och visiter tillåts mycket sällan. Vid ett planerat besök i juli vägrades hon ändå att träffa sin son som isolerats ”p.g.a. regimförbrytelser”. Efter ett par veckors kamp lyckades hon träffa Alexey som tappat nästan 30 kilo i vikt under sin fängelsetid. Bristen på insyn i fängelserna innebär stora risker för fångarna och beslut om långvarig isolering försvårar möjligheten att bevaka att övergrepp begås. Hon nämner också att Alexey inte har tillåtits motta post på flera månader och därför saknar möjlighet att svara på brev från vänner och bekanta. Tidigare i somras var Olga Sutuga inbjuden av Ordfront för att berätta om sin son och visa tillståndet på fängelserna. Behovet av stöd till både fångarna (för allt från mat till advokathjälp) och familjerna (för att kunna genomföra besök) är stort, berättade hon.

En positiv nyhet från sommaren är att Bolotnajafången och fysikern Sergey Krivov frigavs från fängelse 15 augusti.

Men även ute i det fria fortsätter repressionerna. Nyligen greps några av de så kallade Beslan-mödrarna efter att ha burit T-shirtar med bild på presidenten och texten Putin är Beslans bödel”.

Beslan är en liten stad i Nord Ossetien i södra Ryssland där en hel skola, nästan 1200 personer, togs  2004 gisslan av en grupp militanta islamister från Tjetjeninen och Ingusjien. Vid stormningen av skolan dog 334 människor, 186 av dem var barn. Det finns fortfarande frågetecken exakt hur barnen dog och en del av deras föräldrar anklagar regeringens specialtrupper för morden. Protester mot Putin har förekommit tidigare i samband med årsdagarna av Beslanstormningen men i somras stoppades demonstrationer och flera Beslanmödrar greps. De riskerar bötesstraff för att ha brutit mot ”otillåten protest”, en lag som i grunden bryter mot ryssarnas demonstrationsfrihet. Två journalister från Novaya Gazeta greps också i samband med protesterna.

En förklaring till ingreppen är sannolikt att det snart är val till Duman (parlamentet) vilket skapat viss nervositet i Kreml, regeringsbyggnaden. Ändå är det ett förutsägbart val som det sittande regeringspartiet, Förenade Ryssland, med högsta sannolikhet kommer att gå segrande ur, både därför att regimen har mer eller mindre total kontroll över media och smutskastar valbara oppositionella, eller för rösterna helt enkelt stjäls. För att försvåra ytterligare för, den redan splittrade och svaga oppositionen, att samla röster tidigarelades valet till september istället för november.

Men idag, 5 år efter det senaste Dumavalet, lär protesterna mot valfusk sannolikt inte bli lika stora som vintern och våren 2011 och 2012 (i folkmun kallat Rysslands Winter of Discontent) som kulminerade i protesterna på Bolotnajatorget i maj 2012. Sedan dess har människor fängslats på falska grunder och ett antal nya lagar och kraftiga repressioner mot oppositionella – och vanligt folk som uttrycker missnöje – vidtagits. Yttrandefriheten är hårt kringskuren – och med den åsikts- och demonstrationsfriheten.