Så farlig är solkrämen
Äntligen – det är soligt ute! Att sola hör till sommaren. Faror som förtidsåldrad hud och hudcancer, skyddar vi oss mot med solskyddskräm. Eller gör vi? Kanske inte, tyvärr. Krämernas verkan är osäker, och kemikalierna i dem kan skada både vår hälsa och miljön.
Av Katarina Johansson
Såklart är det klokt att skydda sig mot solens strålar. Drygt 40000 personer drabbas varje år av hudcancer i Sverige. Mindre dramatiska men ändå irriterande är också de rynkor och det åldrande av huden som solen bidrar med. Flaskorna med solkräm ses ofta som räddningen och de doftar sommar och semester.
Men hur bra krämerna skyddar mot hudcancer vet man fortfarande inte. I Sverige handlar vi solkrämer för över 300 miljoner kronor varje år. Även om vi är flitiga med att smörja oss så fortsätter antalet fall av hudcancer att öka. Den farligaste varianten, malignt melanom är den cancerform som ökar mest, fyra procent varje år. Möjligtvis har vi en övertro till krämernas förmåga att skydda oss och därför är vi ute i solen alldeles för länge.
På 1920-talet började det bli modernt att vara solbränd och Europas förnäma hängde på Franska Rivieran. I den vevan kom de första solskydden. Antoine de Paris var en av de allra första, sedermera känt under namnet Bain de Soleil.
1977 lanserade Coppertone i USA den så kallade solskyddsfaktorn, förkortad SPF. Men det var inte förrän på 1990-talet som oron för cancer och tunnare ozonskikt gjorde att solskyddsförsäljningen verkligen tog fart. Försäljningen tredubblades på tio år.
De solkrämer som var vanliga på 1980- och 90-talet skyddade bara mot UVB-strålning. Man trodde att det bara var den strålningen som var farlig eftersom det var den man blev röd av. Den som pressade på stranden på den tiden utsatte sig för alldeles för höga halter av UVA-strålning som man nu vet också är farlig. Man blev inte röd, men cancerfallen ökade i alla fall. Kanske just på grund av att krämerna tog bort varningssignalen, den röda huden, utan att skydda mot faran. De som stekte sig med sololjor utan solskydd blev i alla fall röda av solöverdosen och gick förhoppningsvis inomhus efter ett tag.
Nuförtiden innehåller solkrämer även ett någorlunda UVA-filter, men hur bra de skyddar mot hudcancer vet man fortfarande inte.
De viktigaste ingredienserna i solkrämer är de verksamma solskyddande ämnena som kan vara antingen kemiska eller fysiska. De kemiska varianterna omvandlar våglängden på solstrålarna och gör dem därmed mindre farliga för huden. De fysiska solskydden lägger sig istället som ett täckande lager som reflekterar det ultravioletta ljuset.
Men när vi solat en stund och sedan hoppar i badet så hamnar mycket av krämen hos fiskarna och algerna, utan att passera något reningsverk. Många av de kemiskt skyddande ämnena lagras i djurens vävnader. De är giftiga och svårnedbrytbara.
En annan nackdel är att några av dem tar sig genom huden och in i kroppen. Forskare vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg har mätt att upp till nio procent av solskyddsämnet Benzophenone-3 som smetas på huden kommer ut med urinen. Vad det hittar på under sin resa genom kroppen vet man inte riktigt.
Man vet i alla fall att det är svårare för barn än vuxna att bryta ner de kemikalier som tränger in i kroppen. Det var därför som man för några år sedan gick ut med rekommendationen att barn inte bör använda kemiska solskydd utan enbart fysiska. Förr var de fysiska partiklarna ganska stora och gick därför inte in i huden, de bildade istället en vit hinna på kroppen. För föräldrar var det ganska praktiskt, de såg om barnet var ordentligt skyddat eller inte. Men för att krämen inte skulle synas började man göra partiklarna jättesmå, i så kallat nanoformat. Så små så att de skulle kunna tränga in i huden och ända in i cellerna. Vilka de exakta riskerna med nanopartiklar är vet forskarna ännu inte. Det står inte heller på en produkt om den innehåller nanopartiklar så de är svåra att undvika, man får helt enkelt fråga producenten om man vill veta. Det enda tillåtna fysiska solskyddsämnet idag är titandioxid. Zinkoxid som använts flitigt blev förbjudet som solskydd för något år sedan på grund av att det kunde bilda så kallade fria radikaler som i sin tur kan ge DNA-skador.
Vill du läsa resten av artikeln?
Köp senaste numret av Ordfront magasin här!
Teckna en prenumeration så får du Ordfront magasin direkt i brevlådan!
Katarina Johansson är dokumentärfilmare och frilansande miljöjournalist och kommer ut med en bok om kemikalier i kroppsvårdsprodukter på Ordfront förlag 2011.
Publicerad i nr 4/2010.