Det öde landet
Av Sveriges 290 kommuner sliter 200 med problemet att ungdomarna flyttar och invånarna blir allt äldre. Öde samhällen och övergivna åldringar blir på sikt vad som möter stadsbor på genomresa – först i norr, men förr än vi anar även i södra Sverige. Kristina Mattsson tar en titt på en gigantisk samhällsförändring som politikerna skyr som pesten.
Av Kristina Mattsson
Det är en fin dag i början av maj och jag åker tåg genom Sverige, Sverige fosterland. Jag blir sentimentalt nationalistisk när jag ser sjöar glittra och björken spira skirt grön kring granplanteringarna, vitsippor belamra varenda backe och de kvarvarande faluröda ladugårdarna från småjordbrukens tid lysa i backarna.
Det är så här vi stadsbor gärna betraktar landsbygden, som en vacker utsikt genom ett tågfönster, som en bakgrund till barndomsminnen där man åkte och hälsade på farmor som hade syrenberså och en trädgård med pioner och kossor på andra sidan gärdsgården.
Fortfarande drömmer många om ett liv på landsbygden, men de blir allt färre. Det är gruppen som önskar sig ett pulserande liv i storstaden som växer. I Sverige, i Europa och i fattiga länder. Hela världen urbaniseras i snabb takt och nu flyttar även Afrika till stan. Från år 2008 bor flera människor i städer än på landsbygden, för första gången i mänsklighetens historia.
I Sverige blomstrar den landsbygd som ligger på bekvämt pendlingsavstånd till en större stad. Invånarna blir allt fler och huspriserna stiger. Men små kommuner med långt till många valmöjligheter är i kris.
Där är det råkris i befolkningsfrågan.
Det är så illa att den fjärran landsbygden är allvarligt hotad som livsform för ett vardagsliv där samlingsplatsen är bygdegården och idrottsplatsen, barn hoppar av skolbussen och springer hem, och deras föräldrar kan stå och småprata utanför ICA efter jobbet.
Att Norrbotten dräneras på ungdomar och att det finns byar i Västerbottens inland med bara gamlingar kvar vet vi. Detsamma börjar nu hända även i södra Sveriges inland. Små byar blir öde i tysthet, och även städer hotas. Högsby i Småland krymper i oroväckande takt och delar sina problem med till exempel Tingsryd och Hultsfred.
Även människor i orter som det går hyfsat för är bekymrade. I Rogslösa, en by mellan Vadstena och Ödeshög, är invånarna stolta över att ha räddat sin skola, som just nu har 60 barn mellan förskoleklass och årskurs 6. Men det kommer få nya barn. Huspriserna stiger visserligen men de drivs uppåt av äldre sommargäster från Stockholm, som nu börjar köpa in sig även på villagatorna i byarna och i lägenheterna inne i Vadstena. De är ofta trevliga, det är inte det, säger de bofasta. Men det är fastboende barnfamiljer bygden behöver för att fortsätta leva året om.
På andra sidan Vättern, i Älgarås i Töreboda kommun, kan man köpa Sveriges billigaste typvilla för endast 345 000 kronor. Samma hus kostar 17 gånger så mycket i Danderyd, enligt Fastighetsbyrån. Alltför låga fastighetspriser förväntas vara ett norrlandsproblem, men det är redan spritt långt söderöver. Bostadshus blir sommarstugor. Sommargäster betalar ingen kommunalskatt.
Bandet av orter som åldras och krymper fortsätter norrut, genom hela Bergslagen, in i Klarälvsdalen och de östra delarna av Värmland, upp i Dalarna, Gävleborg och vidare in i de nordliga länen. I 200 av Sveriges 290 kommuner sitter kommunpolitikerna och grubblar över hur skattepengarna ska räcka när allt fler invånare är pensionärer och var de ska hitta all den arbetskraft som behövs när 1940-talisterna gått i pension.
Framtiden är aldrig förutbestämd och just Högsby, Tingsryd, Hultsfred, och Töreboda kan bli de orter där utvecklingen vänder, folk strömmar tillbaka och företag och socialt liv blomstrar om 20 år. Men då kommer dessa orter att höra till undantagen, för huvudtrenden i Sveriges inland är skrämmande mörk för den som vill se en levande landsbygd i hela landet. På många håll finns det alltför få kvinnor som kan föda barn för att någon ska våga räkna med en återhämtning. En ny grön våg med massutflyttning från städerna syns inte vid någon horisont, även om många hoppas på att trenden med holländare och tyskar som flyttar till svensk glesbygd ska förstärkas.
Trots att det nu finns regionala högskolor och universitet spridda i geografin fortsätter strömmen av medelklassungdomar till de större städerna. Det är där jobben för högskoleutbildade finns, ett liv med många sociala mötesplatser och ett varierat utbud av både kultur och konsumtionsval.
På den politiska scenen är följden att höstens val handlar om att vinna storstadsområdena, för det är där väljarna bor. Att göra goda saker för landsbygden är inte det vinnande konceptet för de partier som vill bilda regering i höst. Efter den 19 september kommer en majoritet av ledamöterna i riksdagen att vara från något av storstadslänen vilket ytterligare försvagar landsbygdens möjligheter att göra sin röst hörd.
Frågan om framtiden för Sveriges inland är som ett svart hål, som alla centralt placerade politiker aktar sig för att öppet diskutera.
Vill du läsa hela artikeln?
Köp senaste numret av Ordfront magasin här!
Teckna en prenumeration så får du Ordfront magasin direkt i brevlådan!
Kristina Mattsson är journalist och författare till boken Landet utanför – om Sverige bortom storstaden, som kommer ut i september (Leopard förlag).
Publicerad i nr 4/2010.