Gunna Grähs - det fräscha alternativet
Tokroligt, vasst, burleskt, elegant. Skarpsynt gisslar Gunna Grähs samtiden. Ett stråk av vänlighet finns alltid i hennes satirer, illustrationer och barnböcker.
Av Marianne Steinsaphir
Nej, det är ingen spågumma jag ska träffa i arbetslokalen på söder i Stockholm. Det är tecknaren, illustratören och barnboksförfattaren Gunna Grähs. Men när jag tittat igenom sisådär 25 års serier och satirer så känns det verkligen som att bläddra i Facit över svensk samtid. Gapskratt blandas med viss sorgsenhet, aha med förvåning. Hon har ringat in vinster i vården, skolan, pigdebatter och en radda förändringar som skett i folkhemmet. Och däremellan kortare och längre historier om livet; på landet och i staden. Tokroligt, vasst, burleskt, elegant. Hennes berättelser är i en egen tradition men saknar inte samhörighet med andra. Hon är både satirens mästarinna och uttolkare av barndomsdramer i samtiden.
Gunna Grähs är förstås inte någon politiker som fostrats in i en partiapparat och sedan genomgått mental styling. Inte heller har hon varit med om att skriva politiska program eller formulerat valaffischer. Hon har inte »förklarat världen« för medborgarna. Och hon skulle aldrig tala om »berättelsen« för att beskriva ett politiskt skeende.
– Det där är ju bara ett begrepp som PR-byråer använder när de bygger varumärken. Politik heter det och politik är nödvändigt. Folk tjatar om att den är »tråkig«, men det beror i så fall bara på att det är nåt fel på den, säger hon argt och mycket engagerat.
I början på nästa år kommer hennes samlingsvolym Det fräscha alternativet ut. Och hon är förvånad över att hennes gliringar tycks ha överlevt genom åren.
– Jag är fostrad i tanken att humor och satir har ett bäst-före-datum. Men när jag hade gått igenom alla mina lådor tänkte jag: det var ju precis så här det inte skulle få bli. Jag ritade med glatt humör ur den jävligaste vinkel jag kunde tänka mig. Och nu är allt genomfört. »Implementerat«, som Carl Bildt säger. Vi var helt oförberedda på nyhögerns framfart. Så aningslöst av oss. Jag kan malla mig över att jag stod och gapade med 500 andra arga utanför Konserthuset när Milton Friedman fick ekonomipriset. Men vad hjälpte det? Den här nyliberala rovdriften gör mig dagligen förbannad.
Vi tittar på en pigbild från mitten av 1990-talet och den är tio år före pigdebatter och Rut.
– Alla kvinns i min släkt har varit pigor. I obrutna led sen Gustav Vasa. Så det har varit ett väl ältat tema hemma vid köksbordet. Min mamma debuterade redan som 13-åring hos en advokatfru med nerver och migrän.
Gunnas mamma, i dag 91 år, gillar dotterns bilder »så hon skriker«. Trots att Gunnas solidaritet ligger hos pigan så är hon inte ritad som någon skönhet.
– Jag är inte intresserad av att idealisera folk. Sånt ska man passa sig för.
Vill du läsa hela artikeln?
Här kan du köpa det senaste numret av Ordfront magasin!
Börja prenumerera och få tidningen direkt i brevlådan!
Publicerad i nr 7/2011.
Marianne Steinsaphir är tf chefredaktör på Ordfront magasin hösten 2011.