Alexey Polihovich, 6-maj fånge, dömd till 3,5 års fängelse.
Han är 23 år. Av dessa 23 år har han tillbringat de senaste två i fängelse. Och enligt den dom som fallit mot honom kommer han att behöva tillbringa ytterligare nästan två år i en cell.
Ett år före gripandet tjänade Alexey i flottan. På foton, klädd i flottans uniform ser han glad och proper ut. De fotografier av Alexey som nu används av media och människorättsaktivister togs nästan alla under den perioden i hans liv. När Alexey greps vädjade veteraner från flottan till domstolen till hans försvar. De menade alla att Bolotnajagripandena var politiskt motiverade. Domstolen lämnade, förstås, uppgiften utan kommentar.
Polihovich växte upp i en fattig familj och i en enkel lägenhet i de norra delarna av Moskva. Han gjorde militärtjänst, studerade vid universitetet och han var en vänster- och miljöaktivist. Han hade ett liv, drömmar, planer, åsikter.
Alexey var inblandad i flera stora medborgerliga protester och kampanjer. Han försvarade stadsskogen i Moskva när den skulle huggas ned. Han bekämpade främlingsfientlighet och nationalism och deltog i demokratiska demonstrationer mot manipulationer av valet. Just på grund av sina aktiviteter blev han föremål för kontroll av den politiska polisen och dess ”Center mot extremism”. Det främsta argumentet för att hålla Alexey häktad fram till rättegången var ett utlåtande från Centret om att han ”tillhörde en ungdomsorganisation med destruktiv inriktning”.
Ett sådant intyg är allt som behövs för att krossa en ung människas liv och hopp om att kunna förändra och vara till nytta för sitt land. Domstolen kopierade bara centrets intyg och dömde Alexey till 3,5 års fängelse i arbetsläger.
Under rättegången visade åklagarna en video som skulle demonstrera Alexeys ”brott”. I videon ser man hur fem polismän håller ner en ung man, han tvingas att stå böjd som bokstaven “r”, och hur de sedan slår honom på ryggen med batonger. Alexey drar loss mannen genom att fatta tag i hans livrem och sedan försvinner de in i folkmassan. För detta döms han till 3,5 års fängelse. Han använde inget våld men han räddade ett av polisens offer. 3,5 år.
Alexeys blivande fru Tanya väntade i nästan ett år på att få de tillstånd som krävdes för att de skulle kunna gifta sig. De hade egentligen inte planerat bröllop men fängelsetiden har tvingat fram förändringar i deras liv. Tanya förklarar:”
”Det var ett slags skydd för vår familj. Efter giftermålet skulle det bli mycket enklare att ta hand om honom. Om han skickas till läger kan jag besöka honom, vi kan överbrygga en hel rad formaliteter på så sätt. Det som har varit svårast det gångna året har varit att inte få vara tillsammans. ”
De gifte sig på vice fängelsedirektörens kontor. Det står inget om platsen i vigselbeviset men det är naturligtvis något de kommer att minnas för alltid. Men Alexey fick fira bröllopet utan vänner och kamrater. Sådan närvaro är inte tillåten i fängelset.
”Jag har förändrats mycket under det gångna året” säger Tanya. ”Jag brukade vara helt apolitisk. Jag har inte hittat någon mänsklighet i politiken. Men nu förstår jag att det nästan är helt omöjligt att inte vara intresserad av politik, i alla fall om du har ögon och öron. Och det är omöjligt att fortsätta att säga att det som händer här i landet inte berör dig över huvud taget.”
Alexey skrev från fängelset att han var redo för alla prövningar. För arbetsläger, för att vara ofri, för hårda tider. Förmodligen försäkte han hålla skenet uppe, förberedde sig för ett lidande. Och han skulle inte behöva vänta länge. Den dag som domen föll emot honom blev han allvarligt misshandlad av fångvaktare. Just nu befinner han sig i fängelse. Människorättsförsvarare och organisationer som Amnesty International har krävt att gärningsmännen identifieras och ställs inför rätta men den ryska regeringen slår dövörat till. Regimen svarar inte på några frågor och dess representanter låtsas att ingenting har hänt. Och det är inte förvånande. Bolotnajafallen är politiska rättegångar och för myndigheterna är 6-majfångarna fiender som inte förtjänar medkännande eller medmänsklighet.
De sista ord Alexey Polihovich sa innan domen föll var dessa: ”Vi har tagits som gisslan av myndigheterna. Vi är som skådespelare i ett teaterstycke som handlar om att straffa det civila samhället.”
Text: Alexey Sahknin
Översättning från engelska: Anna Wigenmark
Alexeys fru Tanya, Tatiana berättar vidare: