Mot bakgrund av de senaste domarna i Bolotnajafallen publicerar vi en skröna om Gaskarov skriven av Eugene Wolynsky för Ordfront. Eugene är poet, sångare och översättare. Född i Kiev, dåvarande Sovjetunionen, dagens Ukraina. I Sverige från 1989. Som live-poet och frontfiguren i punk-cabaret bandet BOLSHEVIKINGS har han uppträtt på musik- och poesiscener i både Sverige, Ryssland, Israel, Ukraina och flera europeiska länder. Ryska diktsamlingen ”Skräckdikter” är utgiven i St. Petersburg 1999. Eugene översätter poesi och sånger till svenska bl.a. oöversatta texter av Vysotskij, Pussy Riots Punkbön, Odessatraktens gangsterfolklore, Ryska Revolutionens folklore m.m. Han stödjer aktivt all antitotalitär och antiimperialistisk kamp i f.d. Sovjet och i resten av världen.
Eugen är sedan i augusti medarbetare på föreningen Ordfront och kommer främst att arbeta med Bolotnajakampanjen.
DEN GODA MÄNNISKAN FRÅN MOSKVA eller tror ni att pappa blir arg?
/en skröna om Alexej Gaskarov av Eugen Wolynsky
– De har kukat ur! Skogen ska va’ kvar! De har kukat ur! Skogen ska va’ kvar! – började plötsligt fyra hundra strupar skrika på stan.. Folk vände sig om i tron att det var någon slags flash mobb. Skillnaden var bara att de skrikande var maskerade.
– De har kukat ur! Skogen ska va’ kvar! – skrek man sedan igen ännu högre och började spärra av trafiken på huvudgatan i den lilla staden Chimki nära Moskva, så nära att det nuförtiden går pendeltåg dit.
Folk som just hunnit bli rädda såg nu häpna hur fint organiserade demonstranterna var.
’“De är antifa!” hörde man Chimkiborna skvallra.
“Vilka är antifa?” undrade man.
“Antifascister, anarkister” förklarade någon.
“De är här för skogens skull!” lade någon till och genast gav folk sitt stöd. Solen stekte skoningslöst, livlig handel pågick och folk spatserade runt med sina barnvagnar denna vackra helgdag i augusti 2010. De solbrända kebabhandlarna som för det mesta hade kaukasiskt eller asiatiskt ursprung hade kanske hunnit tänka skinheads, men någon av dem hade också förstått att det här var en grupp människor som stod för raka motsatsen och hunnit dela informationen med sina bröder. Alltså gatan och folket visste redan allt, såsom oftast i Ryssland och Asien.
Någon aktion var överhuvudtaget inte anmäld i förväg, så klart. Det är ju Putins Ryssland, men det styrde man lätt upp. Antifa gjorde allt som polisen egentligen borde ha gjort: spärrat av gatan och förklarat för bilisterna vilka omvägar som var smidigast, och så vidare. De hade till och med försökt ta kontakt med myndigheterna på ett direktdemokratiskt sätt genom att knacka på hos stadsadministrationen i Chimki. De ville ju på något vis få det offensiva skogsförsvaret sanktionerat. Men när de knackade på verkade ingen vara på plats för att öppna dörren, så det fick man också styra upp själv.
– De är inte på jobbet! – skrek någon av grabbarna när de flesta antifascister redan var vidstadsadministrationens grind.
– De har kukat ur! Skogen ska va’ kvar! De har kukat ur! Skogen ska va’ kvar! – blev svaret och stora unga killar stormade enkelt in i byggnaden. Vädret och stämningen var drömliknande, och solen var för en gångs skull generös mot imperiets huvudstad när fyra hundra maskerade anarkister intog myndighetsbyggnaden i en av Moskvas satellitstäder.
– De har kukat ur! Skogen ska va’ kvar! De har kukat ur! Skogen ska va’ kvar! – ropade revoltörerna sina paroller och alla runtomkring förstod att Chimkis gammelskog verkligen skulle få vara kvar.
Inte nog med det, det var också ett faktum att makten i Chimki var så gott som upphävd. Förtrollade lokalbor glodde på den lilla pågående revolutionen som visade sig vara helt oblodig, ofarlig och i högsta grad estetiskt inspirerande. De applåderade antifa, vars fast beslutna blickar liksom meddelade allmänheten att de är beredda att gå långt mot den naturfientliga och människofientliga makten. Folk gillade att se en kraft som var ett alternativ till den enda kraft de kände – snuten.
Förresten, snuten! Vart hade de tagit vägen? – undrade både befolkningen och själva antifa. I Ryssland brukar polisen alltid vara på plats när den inte behövs, men när du verkligen behöver dem finns, tvärtom, aldrig någon polis i närheten. Men nu hade ett mirakel skett för polisen varken fanns eller behövdes. Jo, egentligen fanns tre av närpolisens patrullbilar i lilla Chimki men då det är svårt att se vad tre patrullbilar kan göra åt fyra hundra skickliga demonstranter, hade antifa artigt bett dem att åka hem, vilket två av patrullerna också gjorde. Med den tredje bilen blev det lite trassel. Förmodligen var dessa poliser något döva mot folkviljan eller också gillade de inte själva att promenera i Chimkiskogen på fritiden. Men antifa respekterade att man nog kan vara lite trög i öronen och inte höra ibland, så de bara lyfte den tredje bilen på sina unga starka armar och kastade den i diket. Genast återvände hörseln och poliserna bad att få gå hem, vilket de gärna fick göra.
Två saker stod nu klara, a) Chimkis gammelskog skulle vara kvar och b) makten i Chimki var för tillfället avskaffad och det rådde anarki i ordets bästa mening. En oklarhet återstod dock: Snuten! Klart att de som ”gick hem” redan hade ropat på förstärkning, så det var bara tidsfråga innan minst tusen OMON-poliser med hjälmar, sköldar och batonger skulle vara i Chimki. Dem hade man ingen lust att träffa, för sådana strider är ryska antifa inte redo för ännu, så det återstod bara att avrunda en lyckad mini-revolution med en elegant signatur.
”Nästa gång blir vi fler. Nästa gång tar vi Kreml!” ropade en kille i megafon och fyra hundra strupar ropade ut sitt samtycke:
”Nästa gång blir vi fler. Nästa gång tar vi Kreml!” – och alla runtomkring insåg att det var sant. Blir sådana antifa verkligen fler, blir inget omöjligt för dem. Se bara hur alla Chimkis myndigheter och poliser hade backat!
Antifas moraliska seger i Chimki var total och lysande.
Men… den var bara moralisk. För den slutgiltiga världsliga segern fattades bara en sak. Hur ska man spårlöst försvinna från Chimki innan benbrytarna från OMON(Polisens Förband för Särskilda Uppdrag) dyker upp? Och hur egentligen antifa kom undan hämndlystna OMON den gången kan man bara gissa. Man kan gott säga att detta har förblivit ett litet mysterium. Vad som man kan se på många bilder och filmer från den dagen (och det har KGB-utredarna säkert gjort) är att demonstranterna hann gå på pendeltåget innan någon kravallstyrka var på plats. Kanske insåg polisbefälet detta. Men ett pendeltåg är förutsebart! Alltså vore det väl busenkelt för polisen att vänta på nästa eller nästnästa station med all styrka och vrede? Men inga civilspanare lyckades se något tåg fullt med anarkister någonstans. Blev de vålnader på räls likt Flygande Holländaren? Visst fanns det mindre övernaturligt skvaller också, som att tågföraren hade tryckt gasen i botten för att sedan stanna på någon station där det gick att snabbt försvinna åt olika håll. Just det, Ryssland är ju, tack och lov, ett korrupt land! Hur mycket, tror du, att en pendeltågsförare begär för att göra en sådan manöver på rälsen och sedan säga att han blev tvingad? Nåväl, om detta vet vi inget säkert, men vi vet med säkerhet att ingen från antifa syntes till eller blev gripen. Vi vet också säkert att staden Chimki är förändrad för evigt och att nyheten om detta kommer bringa Ryssland en ny modetrend och dess namn blir – ANTIFA.
Vore man chef för den federala säkerhetstjänsten i denna situation vore det nog dags att ta medicin mot hjärtklappning och nervsammanbrott. Men nog blev de bästa utredarna inkopplade och nog låg snart ett skriftligt svar på det högsta säkerhethönsets bord:
”Bland de få omaskerade antifa i Chimki har man kunnat identifiera följande personer: Petr Silajev, student i religionsvetenskap och journalist (sedan dess Rysslands yngsta författarstjärnskott och samtidigt Rysslands mest efterlysta flykting), bröderna Maxim och Denis Solopov, och… Alexej Gaskarov.
Alltså, den Gaskarov som var ryska Handelshögskolans bästa student, diplomerad i ”Ekonomins matematiska metoder”, den Alexej Gaskarov som nu satt och forskade på Vetenskapsakademiens sociologiska institut! Han som publicerat de mest lysande forskningsarbeten inom både sociala rörelser och socialekonomisk politik! 25 år gammal blott! (född 1985) Alltså, en av Rysslands mest briljanta hjärnor, den ekonomiska vetenskapens ögonsten Alexey Gaskarov, är han samtidigt en av anarkisternas ledare?! Det här såg varken som skinnskallar eller fotbollsfans, det var FSB-toppen och folk i Chimki överens om. Det här såg riktigt illa ut och påminde starkt den klassiska revolutionären från förra sekelskiftet, det var som om Kropotkins och Folkviljans tid plötsligt var tillbaka! Då fick tsarens säkerhetstjänst jobba hårt och förgäves.. för denna sorts revolutionärer som var superintellektuella, superbildade, supertränade och universellt tänkande hade snuten ingen chans att bryta ned andligt. Vilken flashback för säkerhetschefen! Det värsta är att när sådana ”flashbacks” händer, börjar det lukta snar och verklig revolutionär förändring. Tror ni att vår nuvarande ”tsar” Putin (2010 kallades han officiellt ”premiärminister” och inofficiellt ”pappa”) skulle ta det personligt, precis som tsarerna Nikolaj I och Nikolaj II skulle? Hela Ryssland vet att det är precis så det är – tsaren tar motstånd? personligt! Hur kan pappa annars reagera när skarpa hjärnor som vässats för att tjäna den ryska staten helt oväntat börjar jobba emot densamma? Snabba ryck, snabba ryck. Petr Silajev försvann som sand mellan fingrarna på FSB, och hans miniroman ”Exodus” utgiven under pseudonymen DJ Stalingrad kom inte att förklara hur han lyckades fly. En av bröderna Solopov, lyckades fly till Ukraina och flyttade så småningom därifrån till Holland där han fick politisk asyl. Alexei Gaskarov och Maxim Solopov hade inte hunnit rymma någonstans och blev givetvis arresterade. Epos brukar rulla på epos, efter Illiaden följer Odysseen och efter ”Chimkiskogen” kom ett annat ord som skakade Ryssland, nämligen ”Chimkigisslan”. Så blev Alexej och Maxim kallade i folkmun. Att ”Chimkigisslan” skulle befrias började folk plötsligt tycka i 27 städer i 12 länder eftersom hela ”Chimkifallet” om ”Chimkiskogen” blev känt. Hela september 2010 demonstrerades i både öst och väst för Alexej Gaskarov och Maxim Solopov. På den tiden, under president Medvedev och premiärminister Putin, verkade det helt otänkbart att två människor på tjugohundratalet skulle sitta inlåsta för en ickevåldsaktion där ingen blev skadad. Detta var ju innan den ökända ”rockaden” då Medvedev och Putin bestämde sig för att byta plats. Då Putin den 6 maj 2012 blev president för tredje gången var Alexej Gaskarov bland dem som protesterade mot hans legitimitet på Bolotnaja-torget. Till detta var det dock långt i oktober 2010 och både Alexej och Maxim släpptes fria efter två och halv månad bakom lås och bom utan vare sig formella anklagelser eller rättegångar. Då, för fyra år sedan, fanns inga mekanismer för maktens personliga hämnd. Tyvärr existerar däremot de här anordningarna idag i ett mera diktatoriskt Ryssland och det kan ge anledning att tro att Bolotnaya-fången Alexey Gaskarov kan råka illa ut.
Under protesterna i december 2011 och vårvintern 2012 ingick Alexej Gaskarov i Demokratiska oppositionens Koordinationsråd, han syntes på barrikaderna, höll tal och man kunde märka att på alla demonstrationer och marscher hade antifa-kolonnen vuxit och ungefär tusen personer med svart-röda flaggor hade blivit en vanlig syn. Visst kunde man inte påstå att det var tack vare just Gaskarov som denna rörelse vuxit men hans karisma kändes av ända i Kremls torn. Youtube överfylldes av videor på Gaskarovs kolleger, ekonomikonsulter från ”Expert system”, anständiga killar och tjejer, som blev helt häpna men samtidigt imponerade över vilken mångfacetterad människa de hade äran att jobba med. De höll helt ärligt på att erkänna Alexejs ”konstiga” idéer och ju mer av hans forskning som de läste desto mindre märkliga tyckte de att de var. Det handlade om att Gaskarov hela tiden framhöll att nationell ekonomi inte ska vara vinst- och tillväxtdriven. Kort sagt, tack vare Alexej Gaskarov började moderna frihetliga socialistiska idéer etableras bland den ryska ekonomivetenskapliga eliten. Mellan Chimki och Bolotnaya hade Alexey hunnit försvara en tusenårig skog till. CAG-skogen i hans hemstad Zjukovskij (också en av Moskvas satellitstäder) där kontinentens ursprungliga tallar och granar var i vägen för Rysslands unga kapitalism. Med stor kunskap om den ryska kapitalismen och hjärtat slående för sin egen hemstad var det solklart att Gaskarov tog den striden. CAG-skogen överlevde eftersom det blev världens kalabalik med några hundra stridande på varsin sida, alltså för och emot skogen, så självaste Moskva-guvernören fick komma dit och stoppa allt skövlande personligen. Man kan gissa att då lärde också han, guvernören, känna namnet ”Gaskarov”. Med ena foten på barrikaden och den andra i den socialekonomiska vetenskapen höll ”Chimkigisslan” Alexej Gaskarov på att marschera in i den ryska protestpolitiken. Vilken entré! Tror ni att ”pappa” blev arg?
Lika omtyckt bland både ekonomikonsulter och punkare, bland likasinnade och opponenter, öppenhjärtlig och skarp, ärligt leende och tapper, kompetent och samtidigt enkel, vann Alexej Gaskarov allas sympatier. Hans namn nämndes lika ofta som de stora etablerade politikernas med hög PR-budget, om inte oftare. Och sist men inte minst. När Putin-3 skulle installeras som president såg hela Ryssland och hela världen på intressant video på Youtube. Det var egentligen ett slagsmål fast ett ganska ojämnt sådant. På den ena sida stod det en två meter stor OMON-bjässe med batong och rustning och på det andra en liten och långt ifrån ung kvinna. Det hela såg riktigt illa ut men som i en god saga kom en befriare i tid. Alexej Gaskarov är heller ingen liten gosse, så när han kom in i bilden och sade att han inte tänker låta snuten bryta mot lagen genom våld (och hindrade batongen från att landa på kvinnan), fick bjässen en oväntad och jämbördig motståndare. Det vore komiskt om det inte vore så tragiskt för rent juridiskt hade Gaskarov rätt, men rent realistiskt är det rena självmordet att bråka med OMON på det sättet. Storstryk blev det, ”Bolotnaya, Alexej Gaskarov på asfalten” är rubriken – googla den gärna. Och tänk er, kameran bevittnade allt, både Gaskarovs juridiska rätt och helt fantastiska självuppoffrande. För alla såg det, kameran var vittne, Alexey slogs inte med polisen, han lät sig spöas för att hindra batongens bana för kvinnans skull! Ett hjältedåd! Existerar det några överhuvudtaget hjältar är Alexej Gaskarov definitivt en av dem. Tror ni att pappa blir arg? Tror ni att polis- och säkerhetsbefälen blir arga?
Nog blev de det. Och nog tog tsaren det personligt efter att alla sett sanningen på Youtube, alla utom … just det, domaren och åklagaren. Vet ni vad de säger? De säger att det var Gaskarov som anföll… ett helt gäng poliser! Det går att kalla svart för vitt, det har man sett förut men det behövs ju vilja för det, och viljan kommer uppifrån, så allt tyder på att pappa blev vansinnig.
Om man läser brevväxlingen med Alexej Gaskarov på ryska politiska fångars webbsida rosuznik.ru ser man att Alexej själv tonar ner sin roll i Kremls hämndlystnadvansinne. Istället tror han att Bolotnaja-amnestin i stort sett var på väg när det började hända saker i Ukraina, ”vilket gjorde vår Kreml-junta rasande. De ville inte längre släppa oss, då de tror att folk i sådana fall ser det som att man får spöa snuten som man vill. Både vi och Majdan blir infekterade exempel”, anser Alexej.
För att inte vara långrandig. Vad kan rädda en schysst, intelligent, begåvad och godhjärtad människa från tsarens vrede? I gamla tiders Ryssland var svaret uppenbart: ingenting! Det var för farligt helt enkelt att vara både schysst, intelligent, begåvad och godhjärtad och samtidigt bo i Ryssland. Men har någonting ändrats idag? Kanske inte i Ryssland, men i omvärlden då? Just det, det är vi, människor från omvärlden, framför allt så kallade västerlänningar, som måste ta upp kampen för Alexej Gaskarov och hans Bolotnaja-kamrater. För om inte vi gör det har de bara två chanser: 1) att pappa ändrar sig (men det är ju föga troligt) eller 1) att den annalkande revolutionen öppnar alla fängelser.
Gaskarov är omtyckt av många helt olika människor. Bl.a. har både italienske filosofen Antonio Negri och amerikanske MMA-kämpen Jeff ”Snowman” Monson redan uttalat offentligt stöd för Alexey. Så läs gaskarov.info, anslut dig till facebookgruppen Free Alexey Gaskarov, skänk pengar till hans försvar och kampanj, skriv brev till honom på rosuznik.org, stöd hans advokater och hans fru Anna Karpov (de gifte sig i fängelset i somras). Berätta för dina vänner vem Alexej Gaskarov är, be dem stödja Bolotnaya-fångarna och var inte blyg att visa dig på demonstrationer för Rysslands politiska fångar.
Detta är ett enda sättet att rädda Alexej från pappas vrede.