Den 6 maj 2012 samlades tusentals människor på Bolotnajatorget i Moskva för att demonstrera mot Putins återinstallation på presidentposten. Manifestationen resulterade i en våldsam sammandrabbning mellan polis och demonstranter. Hundratals människor greps, och strax över 30 personer har hittills dömts, flera av dem till långa fängelsestraff. Idag, fem år senare, grips fortfarande personer i Ryssland för sin medverkan i demonstrationerna. Det är ett brottmålsärende som aldrig tycks ta slut och som effektivt används för att tysta oliktänkande.
Ett antal av Bolotnajafångarna har idag blivit frigivna efter avtjänade straff. Men flera av de som fortfarande hålls frihetsberövade, antingen efter eller i väntan på slutlig dom, lever under dåliga förhållanden. De utsätts för repressalier i fängelse och många av dem är i dåligt fysiskt och psykiskt skick. Bolotnajaprocessen vittnar om ett politiskt klimat i Putins Ryssland där yttrandefriheten och mötesfriheten hos regimkritiker kraftigt kringskurits.
Så sent som bara för några veckor sedan dömdes Maxim Pamfilov till tvångpsykiatrisk vård efter en icke-korrekt rättegång. Tidigare dömde Ivan Nepomnyaschikh blev misshandlad av personal när han satt i isolering i fängelse i Yaroslavl. Nepomnyaschikh, berättar för sin advokat att han och andra fångar utsattes för tortyrliknande behandling den 21 april under en ”eftersökningsprocedur” i fängelset. Några dagar tidigare hade Nepomnyaschikh anklagats för att inte ha följt bestämmelser kring sömnrutiner, och överfördes därefter till en särskild del av isoleringen där han inte var möjlig att kontakta. Hans offentliga biträde Sergej Sharov lämnade in en anmälan till åklagarmyndigheten i Yaroslavl. Advokat Irina Birukova lämnade in en anmälan till generalåklagarmyndigheten i Moskva. Rysslands kriminalvård har bestridit information om misshandeln och vill inte kommentera.
Nepomnyaschikh berättar om hur minst 10 maskerade fängelsevakter börja slå honom och sedan tryckte upp honom mot en vägg i en isoleringscell. ”De visste vad de gjorde. De slog målmedvetet mot mina fötter, men också i midjan och på huvudet, händerna och i ansiktet.”
Poliserna ledde sedan ut Nepomnyaschikh i korridoren och lade honom i sträckbänk. En ställning där fötterna binds fast i ändarna på bänken så att den som utsätts för tortyren sakta dras ned i spagat. Utöver detta binds händerna ihop med fötterna. Nepomnyaschikh berättar om hur avståndet mellan bänkarna ökade vilket medförde att hans ben vreds i olika riktningar. ”Mina ben är mycket skadade.”
Nepomnyaschikhs ben sträcktes så pass mycket att han inte kunde stå upp. Efter sträckbänken fortsatte vakterna att slå mot hans knän och fötter med batonger. Först efter ett par veckor fick han besöka sjukhus.
Statsvetaren, bokutgivaren och anarkisten Dmitrij Buchenkov väntar fortfarande på sin dom. Enligt advokaten Sidorkina (som till slut lyckades bli Dmitrijs försvarsadvokat) är gripandet helt felaktigt eftersom Dmitrij Buchenkov inte ens befann sig i Moskva den 6 maj 2012. Sidorkina hävdar att hennes klient var hos föräldrarna i Niznij Novgorod under Bolotnajademonstrationen, något som hon också kan bevisa bland annat med hjälp av tågbiljetter från hemstaden som Buchenkov nyttjat två dagar efter demonstrationen.
I samband med årsdagen för demonstrationerna på Bolotnajatorget har Ordfront pratat med några frigivna Bolotnajafångar om deras liv efter tiden i fängelse och deras tankar om Bolotnajaprocesen och situationen i dagens Ryssland.
Frågorna vi ställde var:
- Vad är din syn på det som hände den 6 maj på Bolotnajatorget nu såhär fem år senare?
- Hur förändrade det ditt liv?
- Vad gör du nu?
- Hur bedömer du den nuvarande situationen i Ryssland? Finns det chans till förändringar?
Alexander Margolin (straff 3,5 år)
Vad är din syn på det som hände den 6 maj på Bolotnajatorget nu såhär fem år har senare?
– Med en enda styrkehandling lyckades makten relativt lätt stoppa de växande protesterna. Trots att det gick lätt klarade de inte sig utan förluster: deras förlust var att de blev av med möjligheten till dialog. Jag tror att sådan möjlighet är viktig för makten. Från oppositionens sida visades det en viss infantilitet. Ingen hade tänkt igenom ett sådant scenario i förväg. Så i olika mått vilaransvaret på alla tre parter: makten, oppositionen och majoriteten som förblev tyst (en särskild hälsning till intelligenta som har haft förutsättningar att uttala sig men ändå inte gjort det).
Hur förändrade det ditt liv?
-På vissa plan förändrades det radikalt, på vissa mindre. Relationer i familjen blev t.o.m. bättre. Men ja, tre år är bortkastade. Karriären är sabbad, många kontakter är brutna. Det är svårt att hitta jobb inom mitt yrke (tryck och förlag) för det blir färre och färre jobb. De företag som lever nu överlever tack vare statliga budgetsubventioner, men var finns jag gentemot statliga subventioner? Jag är ju en av de få kriminella som hade många fler vänner när jag kom ut ur fängelset, än jag hade när jag åkte in. Många obekanta människor stöttade mig och min familj, det är många som hjälper mig nu och det påverkar mig positivt. Men det är klart att det blev många negativa erfarenheter under de tre åren också, det går inte att bortse från det.
Vad gör du nu?
– Söker jobb. Tyvärr har krisen påverkat ekonomin och det är ju många som är rädda att anställa en sådan som jag. Så jag har motsägelsefulla tankar; vad ska jag hålla på med? Jag kanske vågar starta eget. Fast det blir mycket svårare under krisen och när man behöver försörja sin familj.
Hur bedömer du den nuvarande situationen i Ryssland? Finns det chans för förändringar?
– Vid första anblick verkar läget sorgligt. Samhällsinstitutioner degraderas till obegripliga skenbilder och samhället är i utmattat tillstånd. Vi fattar vad som är dåligt men det görs ingenting, apatins tid blev alldeles för lång. Av staten påtvingade fastighetsrenoveringar måste betalas av de boende. Folket drabbas också av pensionsnedskärningar och ”förnyelse av boendefonden” (gamla hus rivs mot falska löften om nya lägenheter).
– Folk försöker inte förändra läget utan anpassar sig till sämre villkor. Men trots ett ruttet läge känner jag att det finns hopp om förändring. T.o.m. ganska raskt och relativt oblodigt. Det kan jämföras med Östtysklands sista år. Alla verkar stötta regimen, t.o.m. samarbetar med Stasi och sedan är plötsligt muren borta och det finns bara ett enat Tyskland. Vad som kommer att hända här i Ryssland är svårt att förutspå. Men jag hoppas att det inte blir någon improvisation utan en någorlunda genomtänkt strategi.
Denis Lutskevich (straff 3,5 år)
– Jag har tänkt mycket på Bolotnaja som något som skulle kunna påverka regimen väsentligt åt det positiva hållet. Det samlades ju mycket folk där på Bolotnajatorget, men… inte riktigt rätt folk. Medan vi satt i fängelse hände ingenting, ingen reaktion från civilsamhället. Vi borde kräva en öppen dialog med makten. I andra situationer backar ju inte samhället utan kräver svar på sina frågor mer aktivt, t.o.m. genom att bege sig ut på gatorna och demonstrera. Men i vårt fall hände det motsatta. Jag tror att Bolotnajafallet blev en anledning att stärka makten. Mitt liv har förändrats mycket. Nu bor jag i ett annat land och tänker allvarligt på att stanna här en längre tid. Även om jag tänker åka till Ryssland tänker jag bara vara där på besök.
– Nu pluggar jag och i sommar ska jag söka in till universitetet i Prag.
– Situationen i Ryssland är tragisk. Chanser finns så klart, de finns alltid, men problemet är att majoriteten är trög som inte inser att Putin är en skitstövel.
Sergej Krivov (straff 3 år och 9 månader)
– Min inställning till det som hände 6 maj 2012 har inte förändrats på fem år. Den där dagen blev första dagen av ett öppet krig som Putins regim för mot Rysslands folk. Innan det pågick det här kriget inom ekonomin men 6 maj var det polisen som gick in. Våld mot individer brukades tidigare också men 6 maj användes våldet som politiskt medel mot en stor och anonym folksamling. Under sovjetiska tider försökte regimen framställa oliktänkande som tokiga, i vår tid försöker Putin framställa regimkritiska som extremister. Provokatörer från polisen (eller FSB, Center E, etc) begår olagliga handlingar för att sedan anklaga fredliga medborgare i det. Medborgare kom ut för att visa sitt missnöje med maffiaklanen som tog all makt i landet. Det är just det som hände 6 maj. Alla extremistanklagelser är påhittade.
– Själva Bolotnajaprocessen och avtjänandet av straffet tog 3 år och 9 månader av mitt liv. Och jag saknar dem jättemycket! Under den tiden blev livet i Ryssland rejält sämre. Fast det är krisens naturliga konsekvens, så påverkar den ryssarnas liv. Personligen har jag också förlorat hälsan, jobbet, jag är inte längre ung och det var svårt för familjen.
– Situationen som Putin ledde landet till är allt annat än enkel. Han kan inte lämna makten och gå, då skulle han garanterat bli gripen och åtalad. Att stanna vid makten på ett legitimt sätt kan han inte heller. Då har han bara en möjlighet – att använda någon olaglig kombination. Vilken kombination vet kanske inte ens Putin själv än. Generellt finns det två varianter – stanna själv eller lämna en trygg ”arvinge”. Båda möjligheter är problematiska och kan realiseras endast med ett omfattande valfusk. Och det leder tveklöst till massprotester som endast kan kväsas med våld. Om man ser det från ”fredliga” maktskiftesperspektiv så måste det antingen ske en kupp inom eliten eller om armén vägrar att skjuta mot sitt folk. Men för Putin är det inte ett alternativ att fredligt ge upp makten. Vi får med tiden följa utvecklingens gång, men en stor förändring för hela landets situation är inte bara möjlig, utan oundviklig.
Vladimir Akimenkov (amnesti efter 557 dagar i fängelse)
Vad är din syn på det som hände den 6 maj på Bolotnajatorget såhär fem år senare?
– Att rörelsen från början var dömd att förlora.
Hur ser ditt liv ut efter att du blev fri?
– Jag har fått ganska många nya vänner och bekanta. På sätt och vis har jag det bättre nu.
Vad gör du nu?
-Jag organiserar stöd och hjälp till olika politiska fångar. Från Bolotnajafångar till Fjärran Österns partisaner.
Hur bedömer du den nuvarande situationen i Ryssland? Finns det chans till förändringar?
– Nu är det reaktionens epok i Ryssland. Det blir både roligt och skrämmande i framtiden.
Andrej Barabanov (straff 3 år och 7 månader)
– Vanliga människor har lidit enormt under de senaste fem åren. Ryssland förlorade sin chans till förändring och protestimpulsen gick förlorad. Mitt liv förändrades efter det helt och hållet, och 3,5 år i fängelse berövade mig två nära människor. Jag muckade i ett helt förändrat land där folk är vettskrämda och utvecklingsperspektiv inte syns.
– Sedan september bor jag i Prag och pluggar tjeckiska vid Karls Universitet. Snart ska jag även börja plugga ekologi vid samma universitet. Förutom det har jag kontakt med tjeckiska människorättsaktivister och deltar i aktioner här.
– Idag är förändringar i Ryssland oundvikliga och jag tror inte att det dröjer så länge. Det blir allt svårare att pressa på civilsamhället. Domarna för att ha delat information i sociala medier och för ”kränkande av de troendes känslor” gjorde många unga människor ilskna, just de som inte ser perspektiv för ett vuxet liv i Ryssland. Egentligen skapar regimen själv förutsättningar för framtidens stora protester.
P.S. Lördagen den 6 maj 2017 demonstrerade Ordfront tillsammans med Östgruppen på Medborgarplatsen i Stockholm. Vi har inte glömt Bolotnaja. Vi fortsätta kampen för yttrandefrihet och demokrati i Ryssland. Frige de politiska fångarna i Ryssland!
– Philipp Galtsov och Eugene Wolynsky