Dagarna före jul 2001 väntade Ahmed Agiza på bussen på väg hem från svenskundervisningen när plötsligt en bil körde upp mot honom och civilklädda poliser gick ur bilen och närmade sig. Samma dag, den 18 december 2001, dök andra polismän upp på Mohammed Alzerys arbetsplats utanför Stockholm just som han talade med sin advokat om läget för hans asylansökan.
Mötet med den svenska polisen och säkerhetspolisen blev början till ett många år långt helvete för de två flyktingarna från Egypten. Männen fördes så småningom till Bromma flygplats i Stockholm där de överlämnades till CIA-agenter. Deras kläder klipptes upp och sönder, de fick lugnande medel uppstoppat i anus, kläddes i overaller och fick hand – och fotfängsel, ögonbindlar och huvor. Sedan fördes de barfota i decemberkylan till planet, ett av CIA chartrat privatplan, som skulle ta dem till det land de just då fruktade mest av allt att återföras till – Mubaraks Egypten. En kidnappning godkänd av den svenska regeringen, och genomförd med hjälp av svensk polis och säkerhetspolis. Och ett av regeringen accepterat överlämnande till egyptisk säkerhets- och militärunderrättelsetjänst som innebar ofattbar tortyr och grym och omänsklig behandling. Sverige förlitade sig på ett löfte från Egyptens ledning om att männens rättigheter skulle respekteras vid ett återförande. Men det löftet var inte värt det papper det var skrivet på.
Avvisningen av Ahmed Agiza och Mohammed Alzery för 20 år sedan är en av de senaste årtiondenas värsta svenska rättsskandaler. Trots det har ingen hållits ansvarig för överlämnandet till tortyr eller övergreppen på svensk mark, trots att vi är många som krävt det, även FN:s människorättskommitté.
Det är i år 20 år sedan USA inledde sitt ”krig” mot terrorismen. Ett krig som många länder deltog i – men döpte om till bekämpning. USA:s krigsförklaring fick Sverige att, genom avvisningen av Ahmed och Mohammed, bryta mot det absoluta tortyrförbudet. Det blev rent generellt, också inledningen till ett ifrågasättande av de universella mänskliga rättigheterna och allas lika värde – som lever kvar än idag. Offren i kampen mot terrorismen har oftast varit muslimers mänskliga rättigheter men alla har påverkats och påverkas. 20 år senare accepteras idag många fri- och rättighetsinskränkningar som aldrig ens kommit upp som förslag 2000 – en terroristlagstiftning som i princip kriminaliserar idéer hellre än gärningar och alltmer integritetskränkande övervakningsmetoder. Det säpo vill ha, säpo får.
Sverige och dess olika regeringar sedan 2001 talar inte gärna talar öppet om den skamfläck avvisningen av Ahmed Agiza och Mohammed Alzery var och är. Visst JO gjorde en utredning, visst, de fick skadestånd och till slut uppehållstillstånd i Sverige. Men aldrig någon ursäkt.
För ungefär 10 år sedan blev Ahmed Agiza äntligen fri efter att flera gånger varit nära att dö i fängelse. Idag lever han med sviterna av tortyren men i frihet i Sverige. Jag företrädde Ahmed och Mohammed i olika sammanhang de första 10 åren och träffade Ahmed i Kairo när han släppts ut ur fängelset.
Här kan du läsa en av de texter jag skrivit om fallen.
Anna Wigenmark